Så många tankar men ändå så tom!
Tårarna vill bara inte sluta.
Igår när jag lagt mig kunde jag höra din röst. Ena stunden ler jag för att ett sånt dära bra minne av dig kommit upp i tankarna. Andra sekunden rinner tårarna i floder.
Fan du skulle ju få uppleva mitt och Lindas fotbollslag ju!
Du skulle ju ha hjälp av leifa med Saaben!
Du skulle komma upp på M o M.
Hur blev allt så här?
Jag kan inte ens föreställa mig hur din familj känner.
Kom tillbaka micke. Snälla bara kom tillbaka.... Så ska vi ta hand om dej!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar