Det ska bli otroligt skönt att träffa psykologen imorgon! Just nu är det kännslor som svallar totalt upp och ner som en jojjo...
Jag har bangat semestern på västkusten. Av många olika anledningar! Elakt mot mina barn kanske men jag kommer kompensera dem...
Ist kommer jag och mina pojkar vara hemma och ha det mysigt och njuta av linköping med allt vad det innebär.
Vet ni hur mycket jag hatar den där tryckande kännslan i bröstet! Paniken som kommer smygande.
Löjligt kanske. Men det är 9 år som jag inte vet var jag ska placera!
ett självmord jag inte kan acceptera och få in.
Jag hatar dessa tårar som bara kommer. Utan förvarning rullar dem bara ner för kinderna och det är sjukt jobbigt!
Snart bor jag i linköping, det ska bli skönt! Vänner runt om mig som jag vet orkar lyssna när man mår så här! Just för tillfället känner jag mig OTROLIGT ensam fast jag inte är det! Men ibland känns det där telefonsamtalet så otroligt svårt att göra. Det skulle vara så jävla mycket enklare om man bara kunde få en axel att gråta emot utan att behöva prata...
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar