Så det sved under ögonen tillslut! Det var så svårt att säga farväl! Jag ville inte! Det tog emot!
Men nu är det gjort och det känns faktiskt bättre!
Försökte vara ett stöd för Leifa med. MEN jag behövde med få lätta på trycket idag! Jag pallade inte riktigt att fokusera på att ta hand om honom.
Varför är ju frågan som aldrig får svar! Ändå slutar man aldrig fråga den.
Nu har du ju din mor hos dig med Micke. Ta hand om varandra!
Saknar dej så sjukt mycket!
Vila i Frid Micke!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar