Att skiljas är att dö en smula....

Vilket Craaaaap snack asså... Jag vet att detta låter brutalt, att detta låter känslokallt och elakt... Men jag vet att min x-man håller med mig... Sedan jag separerade har jag fått mitt liv tillbaks... Det gäller allt. Jag har fått min identitet tillbaks och jag har börjat leva... Nu vet jag att många läsare tänker "ho ho jaha genom att supa och ränna på krogen... " Men NEJ det är inte det jag menar! Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen... Jag skulle kunna skriva en hel jävla bok om allt om hänt de sista 10 åren. Att packa upp den tunga ryggsäck som satt på min rygg gick ganska snabbt, men sviterna är ångest attacker och sömnlöshet.. det priset betalar jag, för varje sak jag plockar upp växer jag som människa och ser lite mer erfarenheter av det... Vissa dagar är jag stark, vissa dagar är jag sjukt svag... Vissa dagar är jag mitt egna jag... Den där superglada bumbibjörnen som ÄLSKAR livet och ser allt positivt... Andra dagen är jag deppig men jag lägger på mitt face och låtsas... Men fasaden spricker tillslut och tårarna kommer... Jag är sjukt ANTI att proppa i mig mediciner för att bli glad igen... Jag tror på att jobba på problemen från början... Det är svårt, speciellt att hitta någon som tar sig tid... Första gången jag sökte hjälp var våren 2010..." Hej!! Jag vill ha hjälp... En skiljsmässa och ett självmord blev för mycket för mig..." Svaret jag fick av psykologen var att jag kanske skulle få lite hjälp på traven... PILLER??? Antideprisiva medel... Lyckopiller you name it! Men jag ville inte... Såå jag gav fan it... Jag fick helt enkelt klara mig själv... Men i början av 2011 fick jag kontakt med en sjukt bra psykolog... Hon får mig att packa upp... Att gråta, skrika, hata, älska, och må bra!! Att ta sig ur ett ja destruktivt förhållande är svårt... Att sluta göra sig själv illa... Att sluta göra sin partner illa... Att sluta låtsas som att allt är bra... Gaaaah den kännslan får mig att känna mig lugn... Och det kallar jag inte att dö en smula!!! Att sluta vara bitchen som ville ge igen... Att sluta vara bitchen som kunde dö för att få sin hämnd... Det är sjukt skönt.... Och dem där vännerna till mig... Ja jag skulle nog dö utan dem... Kanske inte rent ordagrant men innom mig...